Tacksam <3
Jag sitter på min säng när jag skriver detta. Ute har det börjt skymma och idag har varit lite kyligare än vad det har varit de senaste dagarna (men det är fortfarande så varmt att jag kan ha min regnjacka). Jag har suttit och pluggat en stund och nu känns det riktigt bra, det känns som om jag förstår ämnet och att jag kan grunderna. Jag ska plugga imorgon och på måndag också, men sen kan jag inte göra så mycket mer än att läsa frågorna ordentligt och tänka igenom mina svar på tisdag. Det ska i alla fall bli intressant och spännande att få se var tentan ska göras och hur många det är som skriver samtidigt. Jag har en bild av hur final exams skrivs på Hogwarts i Hary Potter, så vi får väl se om det är så det är här... ;)
Nu är det alltså bara tre dagar kvar här. Sen har jag gjort 108 dagar som utbytesstudent här på Irland. Det har varit både bra och dåligt, vilket har märkts här på bloggen. En del dagar har jag bara velat åka hem eftersom jag saknat alla och för att jag känt att jag inte klarar något. Men fast jag har kännt så bokade jag aldrig någon biljett och flög hem. Istället har jag stannat kvar här och kämpat mig igenom föreläsningar som jag inte förstått och insett att jag hade en del i varför det blev så spänt i huset (det var en nyttig insikt kan jag säga!). Idag satt jag och Aine och pratade i två timmar. Vi pratade om att jag fortfarande inte riktigt kan acceptera mig som jag är och att jag ibland skäms över att vara lesbisk. Att jag är rädd för vad folk ska tycka om mig. Det tar så mycket engergi från mig och gör att jag distanserar mig från människor som bryr sig om och älskar mig. Jag vill säga till er alla som är mina vänner eller min famlij att jag är så glad över att ni älskar mig för den jag är och stöttar mig (och även tålmodigt lyssnar när jag gnäller och klagar). Utan er vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Just nu känner jag att jag vill börja mitt liv tillsammans med Julia och njuta av att vi älskar varandra. Att bli kär i henne är det bästa som har hänt mig, för jag är mig själv och jag känner mig som en mycket bättre människa bara genom att få vara med henne. Vi har bara träffats en helg de här 4 månaderna och det är två månaders sedan dess nu, och även om jag längtar efter min familj så är det inget jämfört med hur mycket jag längtar efter att få träffa henne vid nyår. Jag är så glad över att kunna älska en annan person och att få uppleva glädjen att få vara med den man älskar. Jag trodde att folk skulle ha fördomar här på Irland, men jag har bara mött kärlek och förståelse och meningen "ingen bryr sig om du älskar en kille eller tjej, det är helt naturligt.". Jag är glad att jag har fått bo hos Aine och John.
När det gäller skolan har jag återigen bevisat för mig själv att jag klarar mer än vad jag tror. När jag gick i åttan och vi skulle få våra julbetyg, sa min engelskalärare till mig att jag riskerade att få IG i engelska. Nu, exakt tio år senare, har jag snart klarat av en termins utomlandsstudier på just engelska. Jag är stolt över mig själv!
Det blev ett ganska känslomässigt inlägg, jag känner mig lite gråtfärdig (jag grät även tidigare idag när jag pratade med Aine). Men det är inga dåliga tårar, utan jag är bara så glad över det jag har. Jag har min flickvän, min familj, min släkat och mina vänner och jag älskar er alla!
